Första kärleken
Den här veckan är det Alla Hjärtans Dag, världens största påhitt! Jag avskyr Alla Hjärtans Dag! Inte nog med att det är världens jippo i affärerna (alla måste ju köpa något otroligt sötsliskigt till sin partner som de förmodligen kommer göra slut med innan året är slut) man blir ju dessutom tvungen att se på alla sötsliskiga filmer på TV om alla perfekta par som trotsar alla motgångar. Jag spyr!
Men i alla fall... eftersom det trots allt är hjärteveckan kan jag väl sänka mig så lågt som att låta denna veckan gå i kärlekens tecken... mår illa redan nu...
Hur som helst, jag tänkte att dagens ämne kunde bli Första Kärleken och nu menar jag inte kärlek till sin nalle eller mamma och pappa utan Alla Hjärtans Dag - kärlek. Alltså till en annan person.
För mig var nog första kärleken en kille som jag var ganska bra kompis med när jag gick på lågstadiet. Han var året äldre... skit snygg och jättecool... grym på fotboll... hur som helst, så fick jag honom aldrig för han blev ihop med min bästa kompis då. Det kändes så djupt som det kan på en unge som inte ens fyllt tio, dvs knappt alls, men jag blev sotis när hon var med honom, eller när hon fick "kärleksbrev" (knappt läsbara) från honom som hon tvingade mig att läsa också.
Så mycket tur hade jag första gången jag blev kär och jag kan väl säga att trenden har hållt i sig sen dess... kan ju vara därför jag hatar Alla Hjärtans Dag.
Läsarfråga: Hur var din första kärlek? Skriv och berätta =)
En bra sak med den dagen.. jag fyller år :)
På dagis tyckte jag om en kille så mycket att jag var tomte i lucia tåget precis som han :) Haha!
