My time to shine
Jaha ja, i morgon är det en vecka kvar tills jag blir 20 år. Kanske dags att börja införa vissa förändringar i livet. Jag vet inte varför men ju närmare jag kommer den 28 Februari desto mer vuxen börjar jag känna mig. Jag tänker inte på samma sätt längre, känner inte på samma sätt heller. Jag har börjat känna mig mer mogen än vad jag gjorde för ett halvår sedan. De senaste veckorna har jag kännt en stor förändring ske inom mig, det är dags för något nytt.
Jag har så länge jag kan minnas drömt om att göra olika saker men har aldrig vågat gör drömmarna till verklighet på grund av att jag har varit blyg och rädd. I höstas ändrade jag på oddsen själv genom att ansöka till fadderigeneral, något som aldrig tidigare skulle vågat. Nu blev jag inte fadderigeneral men jag var inte långt ifrån heller. Istället lyckades jag bättre i drömmen om att bli Tingelingordförande och igår blev jag godkänd av sektionen.
De här två händelserna fick mig att inse att det är dags att sluta lyssna på alla andra och bara lyssna på mig själv. Jag vet bäst vad jag kan och klarar av, ingen annan. Ingen annan ska få säga till mig: "Klarar du verkligen av det där?", för jag vet själv att jag klarar det jag vill klara av. Jag vet inte allt och jag är inte perfekt men det är helt okej, jag klarar mig ändå. Jag tror på mig själv.
Jag har alltid velat vara en del av något. Jobba för ett gemensamt mål med andra men aldrig fått göra det av olika anledningar. Antingen så har jag inte vågat säga att jag vill vara med, eller så har jag varit för ung, eller så har andra helt enkelt inte trott på att jag klarar av det och därför valt någon annan. Men nu har jag fått förtroende av Tingeling-tjejerna och jag tänker inte göra dem besvikna. Jag ska bevisa att jag klarar detta.
Jag gillar den känslan av ansvar jag kände igår på Vintermötet när det verkligen blev officiellt att jag är Tingelingordförande 2010-2011. Det ligger i mina händer hur det kommande året ska bli. Det är grejer som Tingeling jag vill göra.
Så från och med nu tänker jag inte låta någon annan trycka ner mig med ord som: "Klarar du verkligen det där?". Jag tänker heller inte fortsätta ta emot skit som folk slänger ur sig utan att tänka på det. Förut kanske jag svalde det och lät det vara men folk är så väldigt noga med att påpeka när jag gör minsta ynka orätt mot dem så nu tänker inte jag ta deras skit längre. Det kommer bli ett jävla gnäll som det alltid blir, men för första gången i mitt liv så bryr jag mig faktiskt inte. Bli sur, whatever...
It's my time to shine!
